tisdag 29 juni 2010

Över Tjätkapasset till Sälka






Lördagen den 19 juni


Det regnar ännu på morgonen. Det kan inte ha varit trevligt att tälta i ett sådant väder. Efter att ha ätit frukost och att ha packat min ryggsäck sitter jag och tittar ut och hoppas på ett regnuppehåll.

Jag klättrar ner till jokken för att ta några bilder. Vattenpartiklar ryker från vattenfallet. Det
dånar. Det är mäktigt.

Till sist tycker jag att regnet verkar upphöra
och jag ger mig iväg. Efter den gungande bron över Tjätjajokken går jag uppåt mot Tjätjapasset som ligger på 1150 m.ö.h. Här uppe finns en raststuga som blir det första målet. Det tar mig ett par timmar att gå de fyra kilometrarna upp till passet. Det ligger djupt med snö och blåser kraftigt. Den sista biten fram till stugan är besvärlig men tack vare att Monika i Tjätjastugan tejpade mina byxor med kängorna
så är det tätt och ingen snö kan ta sig in.

Stugan är redan rätt full när jag kommer dit. Det är många som vill värma sig, torka kläderna, vila sig lite eller bara ta sin matrast. Jag klämmer in mig i ett hörn och äter lite av min mat.
Det är lätt att prata och det blir en trevlig stämning i stugan.

Jag stannar i nästan en timme innan jag går vidare. Det känns kallt när man kommer från stugvärmen rakt ut i ett vinterlandskap med snö, regn och blåst. Leden vindlar nedåt och det är mycket snö att ta sig genom och massor av vattenfyllda jokkar att hoppa över.
På sina håll är marken vattensjuk och då gäller det att gå omvägar för undvika att få blöta kängor.

Jag kämpar mig vidare. Leden vindlar sig framåt i den flacka dalen. Till sist ser jag Sälka stugorna på avstånd men det tar ännu lång tid innan jag är framme.

Jag är trött och blöt när jag till sist kommit fram. Det har börjat regna igen.

Värdparet bjuder på saft och det slumpar sig så att jag kommer fram samtidigt som Stockholmparet från Tjätka dan innan.

Jag letar upp en säng i ett av husen. Här finns också ett torkutrymme som många vill utnyttja. Skall våra blöta kläder och kängor verkligen kunna torka här?

Här finns också en bastu som jag bestämmer mig för att besöka. Utsikten sittplasten vid laven är fantastisk. Det är skönt att både tvätta sig och värma sig efter en kall dagsvandring. Priset för bastun ingår i priset för övernattning i fjällstugorna. Det är många som passar på att basta men just när jag är där är jag ensam.

Varm och skön går jag tillbaka till "min stuga" för att äta lite mat. Klockan blir mycket innan jag är klar. Jag tittar ut genom fönstren och njuter över att det är ljust fastän klockan är tolv på natten. Det hänger mörkläggningsgardiner vid fönstren. Det är tur för annars hade det varit svårt att somna.

Idag vandrade jag bara 12 km fast det kändes som mycket mer. Lårmusklerna är stela och det gör lite ont i knäna. I morgon är det en ny dag och en ny vandring,



Utsikten från bastun i Sälka

Vandring från Alesjaure till Sälka







Fredagen den 18 juni


Jag vaknar vid åtta-tiden när mina rumskompisar ger sig iväg. Själv tar jag det lugnt för att vila mig så mycket som möjligt. Det var
en lång och tröttande vandring igår.


Jag lagar frukost, packar mina grejor och går mot huvudbyggnaden för att säga adjö, när det börjar regna.
Jag stannar kvar inne byggnaden och blir bjuden på kaffe och nybakade vetebullar av Janne och Inger-Lise. Mycket trevliga och omtänksamma stugvärdar.


Efter någon timme avtar regnet och jag går iväg ner mot bron över Alesjokki. Leden går sedan vidare i en lång och bred dalgången. Dagens mål är Tjätka-stugan som ligger 12 km bort.


Det är en skön vandring över en lätt kuperad dal. Jag tar lite raster då och då. Regnet har inte slutat helt utan återkommer då och då. Ju närmare Tjätka-stugan jag kommer desto mer ökar regnet.
De sista kilometrarna går det uppför och jag måste också ta mig över två strida jokkar där vattnet forsar fram. Det är svårt att finna rätt ställe att gå över utan att blöta ner sig.


På långt håll ser jag fjällstugan men det tar över en timme innan
jag är framme. Utmed sluttningen ligger stora snöområden som är svåra att ta sig över. Ibland bär snön dåligt och då sjunker man igenom och stövlarna fylls med snö. Jag förstår att jag saknar snöskydd. Man lär sig hela tiden.


Till slut pulsar jag genom den sista stora snölegan och kommer fram till bron över den virvlande Tjätkajokken.
Det är en hisnande upplevelse att på trötta ben ta sig över den gungande bron högt över forsen.


Vid stugan möter stugvärden Monika med saft. Samtidigt som jag kommer till stugan kommer även ett par från Stockholm som jag redan på morgonen träffat i Alesjaurefrån. Jag fick prästost av dom till en smörgås. Snällt och mycket gott.


Hon kommer från Värmland och han ursprungligen från Tyskland. Vi kommer att träffas flera gånger under vandringen ända till Kebnekaise fjällstation.


Dom väljer att ligga i sitt tält trots det dåliga vädret. Jag går in i huvudbyggnaden för att värma mig, vila och sen laga lite mat. Jag kan se deras tält genom regnskyarna medan jag sitter inne och värmer mig med en björkvedsbrasa.


Det dånar från den kraftiga jokken men snart är det dags att gå och lägga sig. Det blir en lång vandring imorgon också.





söndag 27 juni 2010

Vandring från Abiskojaure till Alesjaure

Torsdagen den 17 juni

Det är solsken och varmt när jag stiger upp. Det har varit mycket stök och oväsen tidigt från tidig morgon men jag har ändå kunnat sova.

Jag lagar mat och börjar samla ihop mina grejor. Stugvärden heter Kurt och jag pratar lite med honom innan jag lämnar fjällstationen. Klockan är 11.00

Jag går tillbaka över Abiskojokka och ansluter Kungsleden som första biten går genom en vacker och ljusgrön fjällbjörkskog. Sedan går den vidare uppåt ut över en vidsträckt dal bevuxen med gräs och låga buskar.

Uppåt igen sedan på en bro över en strid jokk, uppför en ravin sedan brant uppåt. Vinden tilltar
, solen går i moln och det känns kallt. Att gå uppåt är jättejobbigt och tar på krafter. Man måste vila och hämta andan.

Till slut är jag uppe på en högplatå medan leden rundar ett högt berg. Ju längre upp jag kommer desto kallare blir det. Som tur är har jag vinden i ryggen. Till slut rätar leden ut sig och går ut över ett höglandsområde. Efter flera timmars vandring når jag ett sjösystem som jag kommer att följa i flera timmar till. Jag ser några inhägnader som om några veckor skall användas vid renutskiljningen. Jag kämpar mig vidare till slutet av sjösystemet där fjällstationen Alesjaure ligger. När jag kommer fram har jag gått i åtta timmar och är helt slut.

Fjällstationen öppnar först dan därpå men stugvärdarna är redan där. Jag väljer att bo i säkerhetsstuga (där kan man alltid bo även när fjällstationen är stängd). Här bor redan Jessica och Wim som jag träffat i Abiskojaure. Dom väntar mig och vi berättar om hur vi upplevt den långa vandringen.

I Alesjaure finns en bastu och även om jag är jättetrött bestämmer jag mig för att bada bastu tillsammans med stugvärden Janne. Wim väljer också attt bada bastu. Utsikten från bastun är magisk, som att sitta mitt i ödsligheten. Janne är underhållande och mycket trevlig. Vi har en skön stund där inne men till slut måste jag tillbaka till stugan för att laga mat.

Det är ljust och fint när jag alltför sent går och lägger mig efter en lång och utmattande
vandring.

Jag skulle behövt en vilodag här i Alesjaure men tyckte inte att jag hade tid till det.

Bil sen tåg sen fotvandring




Onsdagen den 16 juni


Dagen börjar med solsken och värme. En frukost i matsalen med yoghurt och hembakt bröd. Jag lämnar Gällivare Bed & Breakfast och gör ett besök på Laitis nya butik i Gällivare. Sen åker jag vidare till min återförförsäljare i Kiruna. Jag
pratar med Curre när det är lugnt i butiken. jag pratar också med några andra säljare som som
sammanstrålat på Verktygshuset just denna dag. Innan jag åker pratar jag även med Anders.


Jag äter en sallad i centrum innan jag åker ner till järnvägsstationen i Kiruna. Jag klär om, tar
med mig min utrustning och ryggsäcken och sen är jag klar.


Tåget för mig till Abisko och jag går av vid Abisko turist. En lite station alldeles i närheten av där Kungsleden startar. Jag går en liten bit till den kända portalen som visar starten på Kungsleden.

Jag vandrar genom fjällbjörkskog och leden följer Abiskojokka in i Abisko nationalpark. Leden stiger upp vilket gör glesare björkskog och lite mer hedar och ängar. Efter lite över fyra timmars vandring ser jag Abiskojaure fjällstation på en udde i slutet av Abiskojaure. Det tar ändå mer än en halvtimme innan jag kommer fram till fjällstationen.


Det är flera som sitter vid borden i köket och som kommit fram tidigare än mig. Jag lägger mig och vilar någon timme innan jag börjar laga lite mat. Jag pratar med Jessica och Wim som träffats genom couchsurfing. Win kommer från Belgien medan Jessica kommer från Australien. Jessica har läst svenska i australien men bara bott en månad i Sverige. Hon pratar svenska mycket bra.


Just nu känns allt rätt bra. Jag är inte så trött som jag trodde jag skulle bli. Morgondagens vandring räknar jag med skall bli mycket tuffare. Nu är det dags att lägga sig.

tisdag 15 juni 2010

Norrlands inland/Lappland




Regnet kom sent på kvällen och det verkar som om det regnat hela natten. Jag bor i en liten stuga med toalett, dusch och bastu. När jag öppnar dörren ut mot trädgården på morgonen luktar det regnvått och gott.

Jag plockar ihop mina saker och åker iväg för att besöka kunder i Kalix. Sedan fortsätter jag till Överkalix som också ligger på vägen mot Gällivare.

Jag åt pasta med grönsaker på en pizzeria utmed Storgatan i Överkalix. Smakade bra men det är inte lätt att bra lunchställen på småorter. Vill inte alla äta god mat till lunch?

Resan fortsätter norrut och strax efter klockan sex är jag i Gällivare. Bed & Breakfast i Gällivare är ett mysigt litet hotell där man får fin service och ett personligt bemötande. Marita som förestår hotellet kommer ihåg de flesta gästerna och tar emot dom med ett leende. Hon kom ihåg mig trots att det var ett år sedan jag var här.

Nu är klockan nio på kvällen och solen lyser skarpt över villakvarteren i Gällivare och upp på det pampiga berget Dundret. Ljuset i Norrland är underbart, fler borde få uppleva det.




Ryggsäcken är packad och det saknas bara några småsaker.

Imorgon skall jag göra besök i Gällivare och Kiruna. Sen parkerar jag bilen i närheten av stationen och kär om till lämpliga vandringskläder.

Jag kommer att vandra enligt följande planering.

Onsdag eftermiddag till Abiskojaure; 15 km
Torsdag till Alesjaure; 19 km
Fredag till Tjäktja; 13 km
Lördag till Sälka; 12 km
Söndag till Singi; 12 km (Vid Singi viker jag av från Kungsleden för att komma till Nikkaloukta)
Måndag till Kebnekaise; 14 km
Tisdag till Nikkaloukta; 19 km
Från Nikkaloukta tar jag bussen (den går 16.00 och den vill jag inte missa) tillbaka till Kiruna

Detta innebär att jag återkommer i denna blogg på tisdag kväll.
På återseende!



måndag 14 juni 2010

Från Piteå till Kalix


Dagen börjar med regn och det känns ju lite konstigt när det har varit så fint väder hela resan.

Först blir det ett besök i Piteå hos Gunnar och Hasse som jag känt i många år. Det blir fika, trevligt umgänge och många skratt under mitt besök.

Efter lunch och ett sambesök åker jag vidare till Luleå. Min kund finns i SJs gamla lokverkstad. Man känner den industriella tyngden från väggarna. Här sjuder det av aktivitet och verksamhet.

Senare på eftermiddagen åker åker jag vidare till Kalix och vandrarhemmet på Grytnäs
herrgård där jag skall tillbringa kvällen och natten.

Lite senare blir det fotboll tillsammans med ett gäng intresserade gubbar och en öl som jag tagit med mig.

Efteråt, när klockan är nästan elva på kvällen, tar jag ett kort för att föreviga ljuset och regnet och herrgården i Kalix.






Idolfoto med Grytnäs Herrgård som bakgrund

söndag 13 juni 2010

Varför inte åka till Ävsbyn på söndag?




En söndag i Piteå lockade inte mig så jag beslutar mig för att åka till Älvsbyn och Storforsen. Framme i Älvsbyn letar jag upp Texaco-macken med alla sina originaldetaljer. man blir lite nostalgisk.


Jag stannar till vid stationen innan jag åker ut ur Älvsbyn. Jag väljer en väg som jag tror är rätt. Jag ändrar mig och åker tillbaka, fast det blir ändå fel väg. Vägen blir smal och beläggningen grus. Jag följer en skylt till Fällforsen, en plats jag tycker mig känna igen. Efter ett tag kommer jag fram, stannar bilen och går ur. Bakom mig stannar en Peugeot. Föraren börjar nästan
genast prata med mig. Han heter Martin, kommer från Borås och jobbar som säljare i Norrland. Vi har mycket gemensamt och har följaktligen mycket att prata om. Efter ett tag vi går ner för att fotografera Fällforsen med dess 9 meters fallhöjd.


Vi kör efter varandra mot Vitsele och vårt mål, Storforsen. Vi går tillsammans upp till krönet av denna otroligt pampiga fors. Man går en på en välbyggd trägång som följer utmed forsen ända upp till krönet. Vattnet forsar dånande utmed älvfåran och vattenångan stiger upp som en dimma. Det brusar och bubblar men här och var kan man ändå se klippblock under vattenytan.
Vid sidan om huvudfåran finns några små fåror där vattnet är lugnare. När det är varmare i vattnet är det har som man kan bada och dyka från klippsidorna.

Bredvid hotellet och med utsikt rakt upp mot forsen har man byggt ett litet bröllopskapell. Det är vackert därinne och med den fantastiska utsikten blir det säkert en fin upplevelse med en vigsel här.

Vi går tillbaka ner och tar en fika tillsammans i hotellrestaurangen innan vi skiljs åt.


Tillbaka i Piteå hinner jag med lite arbete på hotellrummet innan det är dags för mat, öl och fotboll på mitt "stamställe" Challenge.