Sista dagens resa och målet är Göteborg

Onsdagen den 24 juni

Nu är det dagen före midsommarafton. Nu är jag i Sundsvall och skall åka till Göteborg. Min tidsplan har fungerat. Detta var vad jag planerade redan innan jag startade min Norrlandsresa.

Solen skiner, det är varmt och skönt. Jag packar bilen och säger adjö till min värd Ann, som ursprungligen kommer från just Göteborg.

GPS:en säger att jag kommer att vara i Göteborg vi sjutiden på kvällen. Jag får väl lägga på lite tid för mat och övriga raster.

Resan går bra fast det är mycket trafik ute på vägarna. Nu förstår jag. Det är midsommartrafiken som redan startat. På sina håll går det långsamt men det är bara att anpassa sig till situationen och köra säkert.

Den sista delen av resan känns lite seg men jag kommer till Göteborg vid den tid som jag beräknat.

Jag bär upp lite som skall till jobbet innan jag åker hem för att tömma bilen. Det blir mycket bärande men till slut är jag klar.

Skönt att vara hemma. Fast det dröjer nog inte så länge förrän jag längtar iväg till Norrland igen.

Hemresan startar, första anhalt Sundsvall

Onsdagen den 23 juni

Det är strålande solsken när jag vaknar på morgonen. Efter en god frukost på Gällivare Bed & Breakfast packar jag och bär ut mina grejor till bilen.

Här är länken till Gällivare Bed & Breakfast:

http://www.bbgaellivare.se/

Vägen går genom ett vackert, omväxlande Norrland. Jag har ingen brådska utan tar det lugnt och kör lagligt. Första stoppet är Piteå.

Jag stannar i centrum för att handla lite fikabröd och passa på att gå på systembolaget. Det är ju snart midsommar.

Jag passar också på att besöka Gunnar och Hasse. Denna gång blir det inte så mycket prat om svetsprodukter utan mer om planer inför sommaren och semestern.

Till slut måste jag bryta den trevliga samvaron och tänka på att jag har en lång resa innan jag nått dagens mål - Sundsvall.

GPS:en talar obarmhärtigt om för mig att jag inte är framme förrän 21.35 så nu får jag skynda mig. Jag tar vägen förbi Pite Havsbad innan jag når E4:an. Jag passerar Skellefteå och jag passar på att äta på Max som ligger bra till. Som vanligt är det köer och det tar en lång stund att komma fram. En långtradare hade kört på en personbil. Detta verkar ha varit orsaken till köerna denna gång.

Jag fortsätter vidare förbi Umeå, Örnsköldsvik och Härnösand innan jag kommer till Sundsvall där jag har bokat en privat rum i en villa. Samma ställe som jag bodde på när jag reste norrut redan den 6 juni. Det känns som väldigt länge sedan och mycket har hänt.

Det är ljust när jag kommer fram och det kommer att vara ljust hela natten. Detta kommer jag att sakna ända tills jag kommer tillbaka nästa sommars Norrlandsresa.

Vandring till Nikkaluokta med båtfärd

Tisdagen 22 juni

Här på Kebnekaise Fjällstation har jag vilat och återhämtat krafter. Bastun var skön med en

underbar utsikt över fjällvärlden.

Här finns det många som drömmer om att klättra upp på Sveriges högsta berg. jag förstod inte att det verkligen var så spännande och lockande. Just de här dagarna är det mycket kallt på

toppen, dimma, snö och väldigt svåra förhållanden. Några, hörde jag, hade försökt gå upp den västra, långa leden upp mot toppen. Ett gäng hade kommit upp till den gamla toppstugan men

tvingats vända på grund av obefintlig sikt. De vågade inte fortsätta utan gick tillbaka. De hade startat kl fyra på morgonen men var inte tillbaka förrän kl sju samma kväll. Sammanlagt femton timmars vandring med endast korta pauser. Då gäller det att vara vältränad. Men många med mig inser sin begränsning och njuter av berget

nerifrån.

Nu känner jag mig stark när jag påbörjar den sista etappen av min fjällvandring. jag stiger upp tidigt på morgonen för att hinna packa och göra mig klar. Jag går tidigt ner till den stora frukostmatsalen för att äta frukost. Det blir även några smörgåsar som matsäck.

Jag gör iordning det sista och vid åtta går jag iväg just när solen bryter igenom en molnslöja. Jag känner mig lätt och det känns bra att starta den sista dags vandring. Jag följer leden genom en flack dal. Efter någon timme passerar jag dalen som leder upp till Tarfala fjällstation.

Jag ser en renko helt när och jag hinner faktiskt ta upp kameran och fånga den på en liten videosnutt. Den ser stilig ut när den sakta vandra över en svag höjd.

Här och var har man förbättrat spängerna. Efter ett tag möter jag också dom som utför detta arbete.

Mitt mål just nu är båttransporten över sjön Laddjujauri. Båten går enligt en bestämd turlista. Jag skall hinna med den som avgår 11.00. Sonen till Enok Sarri sköter båttrafiken. Båten avgår på utsatt tid och jag och ett annat gäng blir underhållna hela vägen till kaffekåtan vid Laddjujokkas utlopp.

Länken till båttrafiken på Laddjujauri:

http://www.topoflappland.se/batturer.html

Vi går alla in i kaffekåtan, några för att äta renburgare och andra för att bara fika eller ta en våffla.

Till sist samlar jag ihop min packning för att gå den sista biten till Nikkaluokta. Jag har ingen brådska. Jag skall skall ta bussen till Kiruna och den går inte förrän fyra på eftermiddagen.

Här är leden slät och lättgången. Den känns nästan lite preparera

d men så kan det väl inte vara. Efter lite över en timme är jag framme. Jag letar efter lite lä i solen som tittar fram då och då.

Bussen tar mig och några andra på en guppig väg till Kiruna. Jag stiger av vid järnvägsstationen där min egen bil står.

Jag har bokat övernattning på Gällivare Bed & Breakfast och efter några timmars bilresa är jag där. Jag är trött men orkar bära in en del av min packning för att leta reda på rena kläder och packa ner det jag haft med mig under vandringen.

Det är fotboll på TV:n så nu känns det som om jag är tillbaka i civilisationen.

Jag lagar lite mat och sitter länge uppe och njuter av solen som strålar över Dundret till sent på natten. Jag lägger mig och somnar med en gång.

Från Singi och vidare mot Kebnekaise Fjällstation

Måndagen den 21 juni

Nattens temperatur har varit nära noll. Det blåser en kylig vind över dalen. Singi fjällstuga ligger öppet och utsatt för vinden.

Här är Rolf, Carina, Erik och Ximel Bladh färdiga för avfärd

Det är liv och rörelse i köket. Alla lagar frukost för att hinna bli klara i tid. Jag gör min gröt och äter när det blivit lite lugnare.

Fransmännen går iväg tidigt, det gör även paret från Mölndal. Familjen Bladh från Stockholm med en glad pappa Rolf från Göteborg gör sig i ordning. Utanför stugan ställer vi upp och jag tar några bilder. De skall vidare söderut mot Kaitumjaure och Teusajaure medan jag går österut mot Kebnekaise Fjällstation.

Jag har alla mina varma kläder på mig när jag går uppåt passet i Laddjuvaggi. Leden som slingrar sig över stenar och hällar. Efter passet blir det mjukar underlag då leden slingrar sig mot Laddjubahta-sjöarna och sen vidare utmed vattendraget ner mot Kebnekaise Fjällstation.

Vädret ändrar sig hela tiden otroligt snabbt. Från klart väder till snö, sen till dimma sen regn och sen kalla vindar. Jag vill helst inte stanna för då blir man kall och börjar frysa.

När leden går nere i sankmarkerna utmed jokken är det blött och besvärligt att vandra. Ibland är det svårt att se var leden skall gå och vid ett tillfälle går jag fel. Jag vill inte vända om och för att komma vidare över en bred jokk måste jag balansera på en smal stång utlagd över jokken. Det går bra och kommer torrskodd över.

Till slut ser jag Kebnekaise Fjällstation på långt håll men det är fortfarande långt kvar att gå. Det är att bli lurad och tro att det skall gå snabbare än det i verkligheten gör.

Till slut är jag ändå framme. Jag får en bädd i en sovsal och kan till slut få vila mig.

Efter ett tag tar jag mig samman och tar med mig lite saker för att laga mat. Först skall jag tvätta mig ordentligt, bada bastu och sen sätta på mig rena kläder.

I matsalen träffar jag det tältande paret som jag redan lärt känna lite från både Tjätka och Sälka. Det var dom som hade med sig Prästost till min smörgås i Alesjaure.

Vi sitter och pratar om våran vandring och en massa annat. Till slut närmar sig klockan midnatt fastän det fortfarande är ljust. Jag går och lägger mig snabbt för jag skall gå upp tidigt och jag skall äta frukost i frukostmatsalen.

Vidare av bara farten till Singi. Sista stoppet på Kungsleden

Söndagen den 20 juni

Övriga Sverige vaknar upp efter ett kronprinsessbröllop. Här i Sälka vaknar vi upp efter en

regnig och kall natt. +2 på termometern. En del av gästerna ligger i tält. Kläderna i torkrummet har nästan torkat trots att det var många som hängde in nästan allt dom hade, inklusive ryggsäckar.

Man sitter gärna och kurar i köket efter frukosten medan björkveden sprakar i spisen. Jag pratar med en tysk som kommer till fjällen varje år. Hans tält väger bara 1,3 kg. Han skall vidare först i morgon. Då skall han gå nordost

från Sälka till Nallostugan och sedan vidare mot Vistasstugan. Sedan fortsätter han genom den långa Vistasvaggi som avslutas alldeles vid Nikkaluokta. Han kommer att går runt Kebnekaisemassivet som jag, fast på den norra sidan.

Till slut har jag packat mina grejor och då är det dags att ge sig av. Jag går söderut och följer

Tjätkavaggi som jag även gjort dagen innan. Det regnar lätt och jag har blåsten i ryggen. Efter

ett tag stannar jag och rastar. Jag letar efter lä då jag får se Kuoperjåkka raststuga en bit bort. Då blir jag upphunnen av familjen Bladh från Stockholm. Vi går sista biten tillsammans till raststugan. Det är några personer som redan sitter i stugan och värmer sig. Ett par från Mölndal som är duktiga på bergsklättring (berättar dom senare för mig) och två

killar varav en kommer från Luleå. Dom bjuder på gott kokkaffe. Tillsammans med familjen Bladh som heter Rolf, Carina, Axel och Ximel blir vi alla riktigt

personliga och har en rolig stund ihop.

Till slut måsta man ändå ta sig samman och gå vidare. Vinden har tilltagit. Regnet har övergått i snö och det är bara några grader varmt.

Enligt avståndsskylten har jag redan gått 4 km. Då är det bara 8 km kvar till Singi.

Jag kämpar på över snölegor och översvämmade jokkar. Områden med omväxlande stora och små stenar gör att leden tar lång tid att gå. I närheten av fjället Madir bildar jokken ett spektakulärt fall. Jag går så nära jag vågar för att både fotografera och filma lite.

På avstånd ser jag ett sameviste med ett flertal utspridda hus. När jag kommer närmare och går över ett krön för att komma djupare ner i dalen ser jag Singistugan på långt håll.

Det kommer att ta lång tid innan jag når fram och får vila mig och äta.

När jag väl kommit fram får jag välja vilken bädd och var jag vill bo. Jag väljer ett rum där två fransktalande killar ligger och läser. Det är gott om plats och dom har eldat i eldstaden så det är varmt och skönt.

Från Singi kan man som jag tänker göra, gå österut mot Kebnekaise fjällstation, men en del väljer att gå söderut mot kaitumjaure, Teusa, Vakkotavare och Saltoluokta.

Jag äter mat som smakar riktigt gott. Dricker kaffe och tar en chokladbit till. Det är lugnt varmt i köket. Det är rofyllt att sitta så innan det är dags att gå och lägga sig.

Mörkläggningsgardinerna gör det möjligt att sova när natten är ljus.

Över Tjätkapasset till Sälka

Lördagen den 19 juni

Det regnar ännu på morgonen. Det kan inte ha varit trevligt att tälta i ett sådant väder. Efter att ha ätit frukost och att ha packat min ryggsäck sitter jag och tittar ut och hoppas på ett regnuppehåll.

Jag klättrar ner till jokken för att ta några bilder. Vattenpartiklar ryker från vattenfallet. Det

dånar. Det är mäktigt.

Till sist tycker jag att regnet verkar upphöra

och jag ger mig iväg. Efter den gungande bron över Tjätjajokken går jag uppåt mot Tjätjapasset som ligger på 1150 m.ö.h. Här uppe finns en raststuga som blir det första målet. Det tar mig ett par timmar att gå de fyra kilometrarna upp till passet. Det ligger djupt med snö och blåser kraftigt. Den sista biten fram till stugan är besvärlig men tack vare att Monika i Tjätjastugan tejpade mina byxor med kängorna

så är det tätt och ingen snö kan ta sig in.

Stugan är redan rätt full när jag kommer dit. Det är många som vill värma sig, torka kläderna, vila sig lite eller bara ta sin matrast. Jag klämmer in mig i ett hörn och äter lite av min mat.

Det är lätt att prata och det blir en trevlig stämning i stugan.

Jag stannar i nästan en timme innan jag går vidare. Det känns kallt när man kommer från stugvärmen rakt ut i ett vinterlandskap med snö, regn och blåst. Leden vindlar nedåt och det är mycket snö att ta sig genom och massor av vattenfyllda jokkar att hoppa över.

På sina håll är marken vattensjuk och då gäller det att gå omvägar för undvika att få blöta kängor.

Jag kämpar mig vidare. Leden vindlar sig framåt i den flacka dalen. Till sist ser jag Sälka stugorna på avstånd men det tar ännu lång tid innan jag är framme.

Jag är trött och blöt när jag till sist kommit fram. Det har börjat regna igen.

Värdparet bjuder på saft och det slumpar sig så att jag kommer fram samtidigt som Stockholmparet från Tjätka dan innan.

Jag letar upp en säng i ett av husen. Här finns också ett torkutrymme som många vill utnyttja. Skall våra blöta kläder och kängor verkligen kunna torka här?

Här finns också en bastu som jag bestämmer mig för att besöka. Utsikten sittplasten vid laven är fantastisk. Det är skönt att både tvätta sig och värma sig efter en kall dagsvandring. Priset för bastun ingår i priset för övernattning i fjällstugorna. Det är många som passar på att basta men just när jag är där är jag ensam.

Varm och skön går jag tillbaka till "min stuga" för att äta lite mat. Klockan blir mycket innan jag är klar. Jag tittar ut genom fönstren och njuter över att det är ljust fastän klockan är tolv på natten. Det hänger mörkläggningsgardiner vid fönstren. Det är tur för annars hade det varit svårt att somna.

Idag vandrade jag bara 12 km fast det kändes som mycket mer. Lårmusklerna är stela och det gör lite ont i knäna. I morgon är det en ny dag och en ny vandring,

Utsikten från bastun i Sälka

Vandring från Alesjaure till Sälka

Fredagen den 18 juni

Jag vaknar vid åtta-tiden när mina rumskompisar ger sig iväg. Själv tar jag det lugnt för att vila mig så mycket som möjligt. Det var

en lång och tröttande vandring igår.

Jag lagar frukost, packar mina grejor och går mot huvudbyggnaden för att säga adjö, när det börjar regna.

Jag stannar kvar inne byggnaden och blir bjuden på kaffe och nybakade vetebullar av Janne och Inger-Lise. Mycket trevliga och omtänksamma stugvärdar.

Efter någon timme avtar regnet och jag går iväg ner mot bron över Alesjokki. Leden går sedan vidare i en lång och bred dalgången. Dagens mål är Tjätka-stugan som ligger 12 km bort.

Det är en skön vandring över en lätt kuperad dal. Jag tar lite raster då och då. Regnet har inte slutat helt utan återkommer då och då. Ju närmare Tjätka-stugan jag kommer desto mer ökar regnet.

De sista kilometrarna går det uppför och jag måste också ta mig över två strida jokkar där vattnet forsar fram. Det är svårt att finna rätt ställe att gå över utan att blöta ner sig.

På långt håll ser jag fjällstugan men det tar över en timme innan

jag är framme. Utmed sluttningen ligger stora snöområden som är svåra att ta sig över. Ibland bär snön dåligt och då sjunker man igenom och stövlarna fylls med snö. Jag förstår att jag saknar snöskydd. Man lär sig hela tiden.

Till slut pulsar jag genom den sista stora snölegan och kommer fram till bron över den virvlande Tjätkajokken.

Det är en hisnande upplevelse att på trötta ben ta sig över den gungande bron högt över forsen.

Vid stugan möter stugvärden Monika med saft. Samtidigt som jag kommer till stugan kommer även ett par från Stockholm som jag redan på morgonen träffat i Alesjaurefrån. Jag fick prästost av dom till en smörgås. Snällt och mycket gott.

Hon kommer från Värmland och han ursprungligen från Tyskland. Vi kommer att träffas flera gånger under vandringen ända till Kebnekaise fjällstation.

Dom väljer att ligga i sitt tält trots det dåliga vädret. Jag går in i huvudbyggnaden för att värma mig, vila och sen laga lite mat. Jag kan se deras tält genom regnskyarna medan jag sitter inne och värmer mig med en björkvedsbrasa.

Det dånar från den kraftiga jokken men snart är det dags att gå och lägga sig. Det blir en lång vandring imorgon också.